Brev 8    2010-10-21                             Åter till RESEBREV        Back to RESEBREV

     

  Algarve - Agadir, Marocko - Lanzarote.

 

Nu befinner vi oss i Marina Rubicon på Lanzarote efter en händelserik månad sedan föregående resebrev. Vi har bl a hunnit med ett besök hemma i Sverige och träffat en ny familjemedlem, nyfödda Jessica! Oj vad roligt det är med barnbarn! Tack kära barn för att ni ger oss så härliga barnbarn. 

Algarvekusten bjöd på många fina upplevelser.

Byn vid Cabo de Santa Maria på Culatra-ön

 

The village at Cabo de Santa Maria on the Culatra island.

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter ett tips från Lars och Erja på Ambika beslutade vi oss för att ta oss upp i Rio Guadiana, gränsfloden mellan Spanien och Portugal, till Alcoutim ca 20 Nm upp i floden. Vi hade ju gott om tid innan Ryanair skulle flyga hem oss från Faro. Utan det tipset hade vi nog aldrig kommit på tanken att ge oss in i landet så långt men vi är glada att vi nappade för det lilla samhället är en riktig liten pärla.

Septima vid bryggan i Alcoutim

 

Septima at the jetty in Alcoutim

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Med en liten aktersnurrefärja kunde man även ta sig till spanska Sanlucár, även det ett charmigt litet samhälle. Det låg många segelbåtar ankrade i floden, några av dom för gott föreföll det som. Kanske är det ett bra alternativ för en del att övervintra där.

 

Jaja konserverar mat inför kommande havsseglatser

 

 

Jaja preserving food for Atlantic crossing

 

 

 

 

 

 

Jaja lycklig efter att ha funnit rätt torrmjölksort för yoghurttillverking till havs.

 

 

Jaja happy after having found right sort of milkpowder for making yoghurt at sea.

 

 

 

 

 

 

 

Eftersom marinorna är dyra på Algarvekusten väljer man gärna att ankra istället och det finns några bra ställen för detta. Ett sådant är Praca Larga innanför Culatra-ön strax SO om Faro. 

Tidvattnet som kan bli upp till 3m vid spring ger upphov till starka strömmar i rännorna mellan de bankar som torrläggs vid lågvatten i detta område. Vid Praca Larga fylls vattnet på från två håll så strömmen blir svag vilket underlättar livet när man ligger för ankar. Vid ebb blir de frilagda sandbankarna populära mål för ”clamdigging”. Snäckorna som grävts fram säljs sedan för dyra pengar. Dom är jättegoda efter kort stekning tillsammans med vitlök!

 

Lokalbefolkningen letar snäckor på sandbankarna utanför Olhao vid ebb.

 

Clamdigging on sandbanks south of Olhao at ebb tide

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi återvände till Vilamoura och Septima den 10/10 efter Sverigebesöket med packningen fylld med reservdelar (generator, drivenhet till autopiloten, nytt solskydd över akterdäcket, inverter, toapackningssats m m) och laddade för avfärd mot Kanarieöarna. Det är långt dit, ca 550 Nm. Väderläget börjar bli osäkert i oktober här nere och det var med stor spänning vi laddade ned Grib-filsprognoserna för de kommande 7 dygnen. Bra vindar de första dygnen  men ett lågtryck över Madeira verkade vilja röra sig mot SO och ge oss motvindar den senare delen av sträckan. Mindre bra. Vi valde ändå att ge oss av för annars kanske vi inte skulle komma iväg alls i år.

Trötta flyttfåglar vilar ut på Septima inför fortsatt färd söderut. Duvan stannade 14 timmar och lärkan ett helt dygn.

 

Tired migrating birds resting on Septima before continuing south.

 

 

 

 

 

 

 

De första två dygnen hade vi fin segling men lågtrycket över Madeira valde att försvinna vilket medförde att vinden dog ut nästan helt för oss istället.  Inte bra när man seglar! Skulle vi behöva köra med motorn de resterande 300 Nm till Kanarieöarna? Eller skulle vi gå in till Marocko? Vi hade tidigare lagt Marockoplanerna åt sidan efter en del berättelser om busliv, ficktjuvar m m. Situationen väckte planerna till liv igen. Agadir sades ha en modern marina så vi stålsatte oss, startade motorn och styrde in mot Afrika. Vi anpassade farten så att vi angjorde kusten i dagsljus för att i möjligaste mån undvika att fastna i fiskeredskap. När vi närmade oss kusten i mörkret möttes vi av röda lanternor lite här och där. Många! Drivgarnsfiske pågick där ute i mörkret. Med radarns hjälp kunde vi lokalisera dom och snirkla oss förbi utan att fastna i deras garn.

 

Ett aktivt fiskande i gryningen utanför Cap Rhir

 

Intense fishing in the dawn outside Cape Rhir.

 

 

 

 

 

 

 

 

En mäktig syn mötte oss när morgonens första ljus började lysa upp himlen och fick de höga Atlasbergen att framträda ur kolmörkret och avteckna sig mot himlen vid Cap Rhir. Vi var då bara några distansminuter från land men hade inte sett några berg tidigare i den kolsvarta natten. Efter ytterligare några timmars snirklande mellan fiskeredskap utmed kusten anlände vi till Agadir. Det kändes spännande att angöra Afrika! På sjökortet fanns två gästhamnssymboler vid Agadir. Vi ville undersöka båda och började i stora hamnen där vi möttes av något som såg ut som en skeppskyrkogård. Förmodligen en utrangerad marockansk fiskeflotta.

Utrangerade trålare i Agadirs fiskehamn

 

 

Trawler wrecks moored in the Agadir fishing harbour

 

 

 

 

 

 

 

Mängder av rostiga trålare förtöjda sida vid sida längs kajerna. Och innanför dessa några fritidsbåtar. Ingen vidare gästhamn. Vi vände och styrde mot nästa gästhamnssymbol. Vilken kontrast! En modern marinaanläggning i stil med dem på Algarvekusten. En vänlig ”marineiro” anvisade oss en bra plats och förtöjde sedan Septima vid pontonbryggan med tamparna vackert upprullade vid knaparna!

Här blev Septima kvar i 3 dygn.

Vi tog tillfället i akt att besöka Marrakech så efter en 3-timmars bussresa genom de vackra Atlasbergen och intilliggande  ökenlandskap var vi inne i det myllrande folklivet i Medinan i Marrakech. Ett norskt par som också låg i marinan i Agadir tipsade oss om ett litet hotel och vi letade oss fram på små bakgator nära den centralt belägna marknadsplatsen till ett billigt men helt OK hotel, lämnade ryggsäckarna och begav oss ut i folkvimlet och de charmiga basarerna. Vilken upplevelse! I efterhand var vi glada att vinden dog ut för oss ute på havet så att vi fick uppleva allt detta.

Kött- och skoförsäljning sida vid sida i basaren i Marrakech

 

 

Meat and shoes sold side by side at the Marrakech market

 

 

 

 

 

 

 

 

Försäljning av nötter och mandlar på basaren i Marrakech

 

Sale of nuts and almonds at the Marrakech market.

 

 

 

 

 

 

 

 

Livlig aktivitet på Jemaa el Fna-torget i Marrakech

 

The Jemaa el Fna square in Marrakech

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi återvände till Septima kvällen därpå och smälte alla nya intryck i sittbrunnen över ett glas vin. I Marrakech fick vi nöja oss med mintté och vatten.

 

Agadir blev hårt drabbat av jordbävningen 1960 och större delen av staden är uppbyggd efter denna. Idag är Agadir en välbesökt turistort. Visst finns det fattigdom, tiggare, ficktjuvar m m men vi kände oss inte mindre säkra där än hemma i Stockholm.

På kvällen lystes skriften på bergssidan intill Agadirs marina upp. Det står "Allah, Marocko, Kungen"

 

The text "Allah, Marocko, King" is lit at night on the hillslope close to the Agadir marina.

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter utklareringen passade vi på att fylla dieseltanken. I Marocko kostar dieseln ca 7 kr/l. 

Med fulla tankar (Septimas med diesel och våra med intryck)  gav vi oss återigen ut på havet för de sista 220 Nm till Lanzarote. Överseglingen tog 2 dygn i relativt svag vind och delvis med motorns hjälp.

I Marina Rubicon möttes vi av OSK-vännerna Nina & Pär som vi tidigare seglade med över Nordsjön och genom Skottland. Ett roligt återseende!

 

Top