Brev 10    2010-12-11                             Åter till RESEBREV        Back to RESEBREV

     

 La Gomera - Mindelo, Cap Verde.

 

Efter en tid på La Gomera med bl a en del vandring i bergen kände vi oss mogna att fortsätta söderut.

 

Den vackra strandpromenaden i San Sebastian på La Gomera

 

The beautiful beachwalk in San Sebastian, La Gomera

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vandring i bergen på La Gomera

 

Hiking in the Gomera mountains

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Septima var i stort sett färdigstuvad och var klar för avfärd mot Cap Verde den 21 november när vi tog ned väderfiler från internet och upptäckte ett lågtryck på ingående om 6-7 dygn. Det skulle innebära motvindar, en del hårda sådana, om vi gav oss iväg som planerat. Det gjorde vi således inte! Det skulle dröja över en vecka innan vädret möjliggjorde avfärd. Vad skulle vi hitta på under den tiden? Varför inte åka över till grannön El Hierro ett tag! Den ön har alltid lockat men den har haft dåliga hamnar (tills nyligen då La Restinga erbjuder seglare ett skydd) och den ligger "fel" m h t förhärskande vindar så få seglare besöker ön och vi har tillhört dom som inte gjort det tidigare. Nu fick vi möjligheten att komma dit. Vi köpte färjebiljetter (vi ville inte lämna San Sebastians trygga hamn med Septima när ovädret skulle komma) och efter 2 timmar med Fred Olsen Express steg vi iland på El Hierro, hyrde en bil, hittade ett litet "casa rural" för övernattning i byn Isora och utforskade El Hierro under 2 dagar.

Vilken ö! Vilken naturupplevelse! Ön har inte satsat på turism och med endast ca 10 000 bofast befolkning (som mest tycks hålla sig inomhus för vi såg väldigt få i byarna som vi åkte igenom) har man mycket av ön för sig själv.

Några bilder från El Hierro (some El Hierro pictures) :

 

 

 

 

På färjan tillbaka till La Gomera lyckönskade vi oss själva  till ett annalkande oväder så att vi fick ändra våra planer och uppleva El Hierro istället för att ge oss ut på havet.

Ovädret kom precis som grib-filerna förutsåg (dom har förbluffande precision på havet) men vi låg tryggt i Marina La Gomera och väntade tills det mojnade medan vinden tjöt i riggen (upp till 19 m/s).

Nästa 7-dygnsprognos visade att ett nytt (!) kraftigt lågtryck var på ingående om några dagar. Det har varit ett ovanligt väderläge över Kanarieöarna (och hela nordatlanten verkar det som) i höst med många lågtryck på en sydligare bana än normalt vilket givit sydvindar över Kanarieöarna. Skall vi aldrig komma iväg härifrån?

Jo, om vi sticker iväg så fort det går när SW-vinden lugnat ned sig och gått över på W och vi sedan väljer en kurs nära Afrikanska kusten kanske vi kan undvika motvindar på vägen mot Cap Verde. Det blir visserligen svaga vindar tidvis och även lite stilltje men bättre det än motvind och vi har ju gott om diesel så vi borde klara detta.

När vindvridningen från SW till W inträffade var Septima klar för avfärd igen och vi gav oss äntligen iväg i duggregn och måttlig vind.

Septima lämnar La Gomera bakom sig.

 

Septima leaving La Gomera behind.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi fick då erfara nackdelen av att gå ut till havs för tidigt efter en vindkantring, speciellt här runt Kanarieöarna där den förhärskande sydgående strömmen i kombination med tidvattenströmmarna runt öarna kan samverka med gamla och nya vågsystem och ge en obehagligt gropig sjö. Det var precis vad vi utsattes för under några timmar.

 

När vi seglat ca 25 Nm och tittade upp i masttoppen hade storseglet sjunkit ned lite. Vi gick upp mot vinden och Claes gick fram till masten för att sträcka storfallet. Då kom hela storseglet nedrasande på däcket! Storfallets schackel hade lossnat. Seglet blåste ut över relingen medan Septima gungade i den gropiga sjön. Efter frenetiskt kämpande kunde Claes beslå seglet på däcket och vi kunde börja fundera på hur vi skulle hantera den nya situationen vi hamnat i.

Vi hade 25 Nm mot vinden i gropig sjö tillbaka till La Gomera och vi hade 800 Nm med vinden till Cap Verde. Om vi gick tillbaka och reparerade storfallet på La Gomera skulle vi bli kvar för länge för att klara Cap Verde före nästa oväder d v s vi skulle förlora en massa dagar. Vi har ett stormstorsegel (trysail på 9 m2) som kan hissas med ett reservfall (det ordinarie storseglet är ett rullsegel och kan bara hissas med det ordinarie fallet) vilket skulle hjälpa oss förhoppningsvis tillräckligt för att vi med det och våra försegel skulle kunna klara oss förbi Afrika-kusten till Mindelo på Cap Verde, låt vara att det skulle ta några dygn extra. Det kändes inte roligt att vända om och det gick ju ingen nöd på oss. Vi beslutade därför att sätta trysail och fortsätta vår färd söderut.

 

Efter 3 dygn kunde vi sätta vår gennaker. Den använde vi sedan så mycket det gick och vi var tacksamma att vi i våras beslutade oss för att ta med det seglet i båten.

 

 

En ovanlig segelkombination: gennaker och stormstor! Vi seglar ibland gennakern som en spinnaker med bom.

Storseglet ligger på däcket och sörjer sitt öde.

 

 

An unusual sail combination: gennaker and trysail!

We lost the mainsail after 25 Nm and had to use the trysail the remaining 850 Nm to Mindelo! The main is tied to the deck.

 

 

 

 

 

 

 

 

När vi närmade oss den Afrikanska kusten började vi fundera på om vi skulle gå in till någon lugn hamn där Claes kunde klättra upp i masten och reparera storfallet. Det finns 2 möjliga platser utmed den kusten, dels i VästSahara (Dakhla) och dels i Mauritanien (Nouadhibou). Runt hamnen i Dakhla såg det väldigt grunt ut på sjökortet och inseglingen skulle kunna bli problematisk. Vi ville inte bli sittande på ett sandrev utanför Sahara! Hamnen i Nouadhibou verkade större med bättre inseglingsmöjligheter men vi läste lite i World Cruising Handbook om Mauritanien vilket inte var så upplyftande. En islamisk-socialistisk republik med omständlig byråkrati. Dessutom har dom alkoholförbud och vi såg framför oss hur de vid en eventuell genomsökning av Septima skulle hitta vår julnubbe och beslagta den! Vilket skräckscenario! Därefter var det ingen tvekan om att fortsätta seglatsen mot Cap Verde med endast 9 m2 storsegel.

 

Solnedgång framför Septima på SW kurs mot Mindelo

 

Sunset ahead of Septima on a reach towards Mindelo

 

 

 

 

 

 

 

 

Genom vårt östliga vägval (vi var som närmast 45 Nm utanför Mauritanien) lyckades vi fånga förliga vindar medan det längre västerut blåste sydvindar. Efter 8 dygn varav knappt 2 för motor angjorde vi Mindelo på ön Sao Vicente den 8:e december och hade då tillryggalagt 880 Nm "över grund". Den sydgående strömmen hjälpte oss med 80 Nm så vi seglade bara 800 Nm "genom vattnet".

 

Det var behagliga dygn till havs. Ibland lite för varmt (30 grader), tyckte Claes. Efter ca 2 dygn infann sig en viss rutin och vi var inne i vaktschemat och fick den sömn vi behövde. Vårt vaktschema är 0-3, 3-6, 6-12, 12-18, 18-21, 21-24. Det fungerar bra för oss med korta nattpass och långa dagspass. Nätterna fördrivs med talböcker, musik och pod-radio i mp3-spelaren. Vi brukar ladda ned diverse svenska program som "God morgon världen", "Spanarna", "På minuten" och en del "talk shows" från amerikanska NPR som "Diane Rehm show" och "On point" innan vi lämnar bredbandsinternetförbindelsen i marinan. På dagarna blir det vanliga böcker när vi får tid! Allt som skall göras tar dubbelt så lång tid när man befinner sig på en gungande båt. Allt detta skedde denna gång under ackompanjemang från rullprofilen i masten som nu utan ett stabiliserande storsegel slog ljudligt fram och tillbaka mot aluminiummasten.

 

Båtpyssel. Jaja syr lönnfickor till byxorna för att lura eventuella tjuvar

 

Jaja preparing hidden pockets to cheet potential thieves.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ibland när fart och segelsättning medger det, släpper vi ut en rev efter båten och hoppas på napp. Vi fick en läcker guldmakrill denna gång.

 

Claes mördar en guldmakrill på 4 kg. Vilken tur att han hade kalsonger på sig denna gång. Annars hade vi inte kunnat visa denna bild.

 

Claes sending a 4 kg dorado to heaven (or hell?).

 

 

 

 

 

 

 

Vi märkte hur betydelsefullt det är att hålla fart på båten i följande sjö. När Septima gick långsamt p g a det lilla storseglet blev båtrörelserna större. Ju mindre hastighetsskillnad mellan vågorna och båten, desto behagligare gång under läns och slör.

Septima vid inloppet till Mindelo med gula  karantänsflaggan hissad.

 

Septima approaching Mindelo flying the yellow Q-flag

 

 

 

 

 

 

 

 

Mindelo har sedan 3 år en välskött marina. Den enda på Cap Verde. Den drivs av två tyskar (vilket borgar för god ordning) + 20 Capverdianer och har gott om plats vid 700 m pontonbryggor. Säkerheten vid marinan är god (poliser runt omkring och bevakning dygnet runt) och vi känner oss helt trygga här. I Mindelo finns det bra möjligheter att bunkra upp inför fortsatt atlantfärd.

 

Soluppgång över marinan i Mindelo

 

Sunrise over Marina Mindelo

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Väl i hamn kunde vi fixa storfallet med ett nytt schackel, säkrat med rostfri tråd!

Innan vi lämnar Cap Verde och seglar vidare mot Brasilien vill vi passa på att uppleva lite mer av dess övärld. Förra gången vi var här (med Hulda 2007) besökte vi öarna Sal, Boavista och Santiago. Grannön Sao Antao intill Mindelo sägs av många vara den vackraste (smaken är förvisso personlig) och vi var sugna på att besöka den så vi åkte dit häromdagen. Den är svårtillgänglig för seglare då den saknar skyddande hamn för segelbåtar. Bästa sättet att ta sig dit är med färja från Mindelo. Det var precis så vi gjorde. Väl framme efter drygt en timmes sjögång med skruttig färja över det vindpinade sundet mellan Sao Antao och Sao Vicente (en accelerationszon för vinden) bokade vi en chaufför som körde oss på små kullerstensbelagda slingrande vägar (nästan alla vägar är belagda med lavakullerstenar, dom kanske har svårt att få tag på asfalt?) ) till sevärda platser på ön.

 

Sao Antao.

Bergsbönder brukar små täppor i det frodiga landskapet.

 

Small scale farming on Sao Antao hillsides

 

 

 

 

 

 

 

 

Ännu en spektakulär vulkanö! Kanske den som uppvisat mest av frodig grönska i kombination med djupa kratrar och raviner. Och på dessa branter bor det bönder som brukar små jordtäppor! Tänk så annorlunda våra liv kan gestalta sig för oss människor!

 

Vi har varit tveksamma om vi skall stanna här på Cap Verde över jul eller segla söderut snart. Det lutar nu åt det senare för att få mera tid i Sydamerika.

 

Top