Brev 12    2011-01-21                             Åter till RESEBREV        Back to RESEBREV

     

Salvador- Baia de Todos os Santos

 

Efter 3 veckor som gäster i den brasilianska verkligheten har vi fått en viss uppfattning om hur livet ter sig i såväl den livliga storstaden Salvador som i de små byarna på landsbygden.

Vi låg 4 dygn för ankare i det livligt trafikerade området innanför piren vid Terminal Nautico i centrum av Salvador innan vi fick plats vid pontonbryggan i marinan. När vi angjorde bryggan hade till vår förvåning och stora glädje vår vän Roland med sin L38 Octav just kommit dit! Vi visste att Roland, som också är OSK-are och som vi träffade i Carribien 2008, var i Brasilien men inte i Salvador och inte just nu! Vi har sedan dess haft många trevliga dagar tillsammans i Baia de Todos os Santos (ungefär "Alla Helgons vik") som den stora viken innanför Salvador heter.

 

Oktav och Septima, två OSK-are, bredvid varandra i Terminal Nautico, Salvador.

Med Elevador Lacerda i bakgrunden åker man upp till Pelorinho.

 

 

Two swedes beside each other in Terminal Nautico, Salvador.  Elevado Lacerda in the background brings you up to the old city, Pelorinho.

 

 

 

 

Med hissen "Elevador Lacerda" förflyttas man i Salvador från Cidade Baixa (nedre staden) till den övre Cidade Alta, där den gamla stadsdelen Pelorinho lockar till sig turisterna. Här kunde vi på kvällen uppleva såväl det brasilianska köket som svalkande öl till medryckande rytmiskt dunkande på ett av torgen. Vi tycker annars att Salvador är en ganska sjaskig och illaluktande plats (i alla fall i centrum) och kände viss befrielse när vi seglade ut på Alla Helgons vik till närbelägna Itaparica (tvärs över viken) där ankarplatsen utanför marinan sedan blev vår "bas" de kommande veckorna.

Vid Itaparicas marina samlas seglare, mest fransmän men också en och annan skandinav och sydafrikan. Här finns bl. a tillgång till WiFi och ett utmärkt dricksvatten samt restauranger och några mindre "Mercadinhos" där de nödvändigaste matvarorna kan inhandlas. Och billig svalkande öl!

Från Itaparica gjorde vi sedan utflykter till några spännande mål.

 

På lördagar är det stor marknad i den lilla byn Maragogipe långt upp i floden Rio Paraguacu. Den marknaden ville vi uppleva så tillsammans med Octav seglade vi upp i floden. Ja, vi kunde faktiskt segla nästan ända fram till byn.

På floden mötte vi många piroger (= långa, urholkade trädstammar) som fiskarna paddlar sig fram med och stående (!) drar upp sina nät i. Man förundrar sig över deras balansförmåga och även över hur lättdrivna dessa "stockar" verkar vara. Vissa var försedda med ett segel och andra t o m med en liten rakaxlad motor som vispade i aktern.

 

På lördagmorgonen var den livliga kommersen i full gång på marknaden i Maragogipe, byn som dagen innan var så rofylld.

 

Lördagsmarknad i Maragogipe.

 

 

Saturday market in Maragogipe.

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har varit slående att mötas av den stillsammhet som kännetecknat alla byar på landsbygden som vi besökt dessa veckor. Folket sitter i sina plaststolar utanför husen och bara tittar och finns till. Fridfullt!

Vi har viss förståelse för inaktiviteten för det är inte lätt att vara aktiv i den rådande hettan under den gassande solen. Vi, ja t o m Jaja är ofta besvärade av värmen. Gudskelov kommer det ibland en uppfriskande regnskur.

 

På återfärden i Rio Paraguacu ankrade vi vid en naturskön ö i floden där röda ibisfåglar häckade.

 

Cirka 30 Nm söder om Salvador ligger Morro de Sao Paulo, ett populärt utflyktsmål med snabbgående catamaraner från storstaden. Här mynnar också floden Rio Cairu på vilken det går att segla upp till staden Cairu. Vi lockades av denna flodfärd och beslutade oss för att ta oss upp till Cairu. Den turistiska orten Morro de Sao Paulo lämnade vi därhän och fortsatte en liten bit in i floden till Gamboa där vi ankrade för natten mellan några lokala båtar. Vilken natt vi fick! Vinden brallade i när en åskfront drog in från havet och vi började dragga. Omankring! Ny draggning! Nu kom mörkret. Kolsvart! Vid midnatt när vi tyckte att vi låg OK kom en stor lokal motorbåt och lade sig 5 m ifrån oss. Vi hade tydligen lagt oss för nära dess permanenta förtöjningsboj. Det återstod bara för oss att lätta ankare igen i mörkret och snirkla oss förbi alla mörka båtar (inga ankarljus här inte!) utan att få en tamp i propellern, till en ny plats i snålblåsten. Blixtarna hjälpte oss att se båtarna omkring oss. Vi hittade en plats längre ut på djupare vatten men sov oroligt tills gryningsljuset gjorde det möjligt för oss att lätta ankaret igen (5:e gången den natten!) och tuffa in till skyddat vatten.

Vi gick upp i Rio Cairu. Floden är inte sjömätt så sjökort saknas. Däremot finns det i guideboken några "waypoints" angivna som stöd för navigatören som annars måste förlita sig på ekolodets djupsiffra och s.k. "eyeball navigation". Vi matade in GPS-positionerna i vår kartplotter och startade vår flodfärd. Eftersom plottern saknade kartinformation hamnade vår rutt ibland uppe på gula områden som normalt betecknar landområde. Det såg onekligen lustigt ut.

 

Enligt plottern är vi långt uppe på land i Rio Cairu där sjökort saknas.

 

 

According to the plotter Septima is on land in Rio Cairu. No charts available for the river so we used waypoints and eyeball navigation.

 

 

 

 

 

 

Färden gick utan missöden. Vi gjorde ett strandhugg i den lilla byn Galeao, en charmig och rofylld plats.

 

Septima till ankars utanför Galeao i Rio Cairu.

 

 

Septima at anchor outside Galeao in Rio Cairu

 

 

 

 

 

 

 

På den fortsatta färden uppför floden möttes vi av många glatt vinkande fiskare i sina piroger. Vi har verkligen ofta kännt oss välkomna här i Brasilien.

 

Glad fiskare i Rio Cairu.

 

 

Cheerful fishermen in Rio Cairu

 

 

 

 

 

 

 

 

Aktivt fiske från piroger i Rio Cairu.

 

 

Fishing activity in Rio Cairu

 

 

 

 

 

 

 

 

När vi vandrar runt i byarna är det påtagligt hur ensamma vi är som turister. Vi blir ofta beskådade med förundrade blickar och nästan alltid bemötta på något positivt sätt med t ex ett leende, en vinkning eller bara en tumme upp. Det känns fint.

 

Cairu blev den sydliga vändpunkten på vår långsegling. På 13 grader, 29 minuter sydlig latitud vände vi fören norrut.

 

Den brasilianska Saveiron är bred och har litet djupgående och ses ofta på Baia de Todos os Santos.

 

 

 

A brasilian Saveiro, often seen on Baia de Todos os Santos.

 

 

 

 

 

 

 

Efter en kort "mellanlandning" i basen Itaparica seglade vi norrut i Baia de Todos os Santos till den lilla ön Ilha do Bom Jesus och byn med samma namn.

 

Septima till ankars utanför Bom Jesus

 

 

Septima at anchor outside Bom Jesus

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På den ön finns inga bilar. Men många människor, parkerade i stolar eller på trappor utanför husen längs de trånga och smutsiga gatorna. Och många fågelburar! Ett intressant inslag i bylivet är den vanliga synen av pojkar/män som bär omkring på en fågelbur. Eftersom vi inte förstår deras språk har vi inte fått klart för oss anledningen till alla fågelburar men pojkarna/männen blir alltid glada när vi noterat deras skyddsling. Någon har sagt att det är ett tecken på manlighet (!) men vi har inte fått det bekräftat.

 

Fridfullt liv i Bom Jesus.

 

Quiet life in Bom Jesus

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Pojkarna gillar att gå omkring med fågelburar i Brasilien.

 

 

We saw many boys carrying birdcages around in the villages.

 

 

 

 

 

 

 

 

Över huvud taget har vi missat mycket här i Brasilien genom att vi inte förstår portugisiskan och det är väldigt få här som pratar ett främmande språk. På något konstigt sätt lyckas vi ändå ofta göra oss förstådda med hjälp av fraslexikon, teckenspråk och levande scharader. När vi träffar någon som talar lite engelska passar vi på att förhöra oss.

 

Strax intill Bom Jesus ligger den betydligt större ön Ilha do Frade. Där försökte vi gå iland. Men det fick vi / kunde vi inte! Vi åkte längs stranden en lång sträcka med Oktaven (jollen) men möttes antingen av stängsel eller någon brasilianare som vinkade avvisande. Det var en besvikelse. Allemansrätten i Sverige är fantastisk.

 

På vägen över havet från Cap Verde slutade vår relativt nya vindgenerator Air Breeze att fungera. Den har en inbyggd regulator som styr laddningen och bromsar rotationen när laddning inte behövs. Den regulatorn fick för sig att vi inte behöver någon ström för så fort vingarna började snurra så bromsade regulatorn. Ingen ström! Frustrerande! Vi som behöver all ström vi kan få när kylskåpet och autopiloten är igång. Våra solpaneler på 110W räcker inte, trots att solen lyser mycket och högt på himlen här.

Vi kontaktade leverantören (Sunwind) men när vi inte fått någon hjälp på 3 veckor tog Claes Neptunus vid hornen och plockade isär generatorn i smådelar för att se om generatorn kunde överbryggas på något sätt. Efter lite skrapande här och lite förbättrad isolering där monterades alla bitarna tillbaka (ingen skruv blev över!) och se, nu får vi ström igen när det blåser! Undrens tid är inte förbi!

 

Frustrerad skeppare med uppgiven vindgenerator som efter ingrepp senare började fungera igen.

 

 

Frustrated captain with windgenerator on strike. Later it came back on duty.

 

 

 

 

 

 

 

 

Om vi någonsin skall köpa en ny vindgenerator kommer vi aldrig att satsa på en med inbyggd regulator igen (som Air Breeze, Air X m fl) utan en robustare lösning. Claes surfade runt på nätet och fann att många haft liknande problem med Air Breeze.

 

Snart återvänder vi till Salvador för att lämna Septima en vecka i en marina och flyga till Manaus för en trip ut i Amazonas djungel.

När vi återkommer till Septima börjar vi färden norrut längs Brasiliens kust.

 

Top