Brev 14    2011-02-27                             Åter till RESEBREV        Back to RESEBREV

     
Go to http://translate.google.com/ and paste our url for a rough translation to english or other language

Salvador, Brasilien - Domburg, Surinam

Vi ligger sedan knappt en vecka ankrade i Domburg i Surinam River efter två långa seglatser från Salvador, som vi lämnade den 3 februari.

Den första etappen tog 4 dygn och förde oss till Jacaré, en skyddad plats i Rio Paraiba mellan storstaden Joa Pessoa och dess hamnstad Cabedelo uppe på Brasiliens nordöstra hörn. Vi gruvade oss lite för denna seglats eftersom de förhärskande vindarna i detta område är nordostliga och havsströmmen följer kusten söderut vilket skulle ge oss motström. Upplagt alltså för en ganska motig seglats denna långa sträcka. Det är inte roligt att kryssa länge i havssjö. Dessbättre var vinden huvudsakligen ostlig nu och tidvis ganska svag vilket gjorde att vi, när det var lugnt, kunde jobba oss ut åt öster till havs för motor och sedan sträcka upp förbi Recife till Cabedelo i ostvinden. Seglatsen på 460 Nm tog 4 dygn och blev riktigt behaglig.

När vi kom in över kontinentalsockeln i dagsljuset såg vi någon enstaka liten (mycket liten) fiskebåt guppande långt därute men när natten kom och de tände sina vita ljus upptäckte vi att de var många, riktigt många. Det var ett pärlband längs hela 200-metersdjupkurvan. På dagen är dessa små fiskebåtar svåra att upptäcka eftersom de göms i havsdyningen men tack och lov tände de sina lanternor så vi kunde hålla avstånd till dem på natten.

Eftersom vi ville angöra kusten i dagsljus fick vi minska farten med revade segel så att vår ETA (Estimated Time of Arrival, ett ofta viktigt begrepp för oss vid segling i mörker och tidvatten) inträffade efter soluppgången. Nu var tidvattnet ogynnsamt för oss denna morgon så vi fick kämpa i ganska stark motström de 6 distansminuterna upp i floden till marinan i Jacaré men det gjorde inget för flodfärden med vår snälla Solé-dieselmotor var angenäm avkoppling efter det sista dygnets guppiga färd med akterlig vind in mot land på uppgrundande vatten i låg fart.

I Jacaré har fransmännen Philippe och Francis byggt upp Jacaré Yacht Village, en marina med 2 pontonbryggor, en liten restaurang där seglarna träffas, sanitetsutrymmen, tvättmaskin m m. Det finns även möjlighet att torrsätta sin båt vid behov. De flesta båtarna var franska, några tyska. Vi träffade även svenska båten "Nemo of Sweden" med två frejdiga grabbar som planerar seglats till Antarktis.

 

Philippe, som skall torrsätta en segelbåt i Jacaré Yacht Village har fått problem då traktorn inte vill starta. Ringer efter hjälp.

 

 

Philippe intends to bring a yacht out of the water but has problems with drowned tractor

 

 

 

 

 

 

En man har klättrat upp i kokospalmen för att ta ned nötter så de inte ramlar i huvudet på oss under.

 

 

A man has climbed the palmtree to take down coconuts to prevent them from falling into our heads.

 

 

 

 

 

 

Vi stannade 5 dygn i Jacaré och passade på att få Septimas botten renskrapad från växtlighet av en brasiliansk pojke för en rimlig penning. Det gick inte att kolla hur väl han gjorde sitt jobb för sikten i det grumliga vattnet var bara någon decimeter men han höll på i 2 timmar så något måste ha skett där under ytan tror vi. Det kändes som om Septima gled lite lättare under den följande etappen.

Här i Jacaré tog vi fram cyklarna för första gången sedan Spanien och cyklade över den halvö som sträcker sig från storstaden Joa Pessoa, söder om Jacaré till Cabedelo, norr om Jacaré. Där, på andra sidan halvön ut mot havet finns en fantastisk sandstrand och friskt badvatten (till skillnad från flodvattnet i Rio Paraiba).

På stranden mellan Joa Pessoa (i bakgrunden) och Cabedelo tränar grabbarna fotboll

 

Football training on beach between Joa Pessoa (in background) and Cabedelo.

 

 

 

 

 

 

 

 

Den 12 februari gav vi oss åter iväg med fulltankad Septima, denna gång med Surinam som mål. Vi kände oss på något sätt färdiga med Brasilien så de möjliga angöringspunkterna på Brasiliens nordkust (Natal, Fortaleza, Luis Correia, Belem) attraherade oss inte. Nu ville vi komma upp mot Karibien med dess lite behagligare temperatur (i Brasilien är det verkligen varmt!!) och bättre möjligheter att bada. Dessutom såg vi fram emot att komma till ett land där vi kan prata med befolkningen. Det är verkligen ovanligt att brasilianare kan något annat språk än portugisiska och det språket tillhör en av våra svaga sidor. Vi övervägde länge att stanna till i Korou, Franska Guyana men valde att fortsätta till Surinam. En lång seglats. När vi ankrade i Domburg hade vi tillryggalagt 1560 Nm från Jacaré. Seglatsen tog 10 dygn men kändes aldrig långtråkig. Numera kommer vi snabbt in i långseglandets dygnsrytm med allt vad därtill hör. Vakthållning, matlagning, sova, toalettbestyr, läsa, mp3-lyssnande m m. På denna sträcka är såväl de förhärskande vindarna som strömmarna gynnsamma så vi kunde ofta njuta av behaglig segling.

Jacaré ligger på 5 grader sydlig latitud och Surinam på 6 grader nordlig d.v.s. en stor del av seglingen sker i närheten av ekvatorn där norra och södra halvklotens vädersystem kan stöka till det för oss seglare med tidvis svag vindar och mycket regn (skyfall) med åtföljande kraftiga vindbyar. Då gäller det att vara med vid vindkantringarna och anpassa segelyta, skotning och kurs. På natten kan vi förvarnas av annalkande regnbyar med vår radar där de visas tydligt. På det hela taget klarade vi oss från långvariga kraftiga vindar och därmed påkänningar på Septima så döm om vår förvåning och chock när vi på morgonen den 9:e dagen tittar framåt och finner babords främre undervant liggande på däcket! Någon gång under natten i mörkret har det brustit i övre infästningen utan att vi märkt det. Ljudet från brottet har tydligen inte varit mer uppseendeväckande än när en stor våg slår mot skrovsidan så ingen av oss reagerade när det hände.

 

Babords undervant ligger på däcket! 200 Nm till hamn.

 

The lower forward shroud on port side is on deck! Still 200 Nm to anchorage.

 

 

 

 

 

 

 

 

Oj, vad är det som sker med vår rigg? Vad skall vi göra nu? Vi har 200 Nm kvar till Paramaribo i Surinam. Masten hålls på plats av 4 babordvant, 4 styrbordvant samt 2 förstag och 1 akterstag. Det finns alltså fortfarande 7 vant som håller masten. Bara att hoppas att de inte är lika dåliga som det brustna. Närmaste riggverkstad finns på Trinidad eller Grenada. Dit är det 700-750 Nm.

Vi seglade in till Surinam Rivers inlopp och fortsatte för motor förbi huvudstaden Paramaribo till Domburg, en liten ort 20 Nm upp i floden där vi ankrade.

 

Septima på väg in i  "Cafe Latte River". Vi kallade Surinam River så p. g. a dess färg.

 

 

Septima entering "Cafe Latte River". We gave Surinam River that name due to the color of the water.

 

 

 

 

 

 

 

Vid krigsslutet sänkte tyskarna fartyget Goslar i Surinam River utanför Paramaribo i avsikt att förhindra utförseln av bauxit på floden. Fartyget hamnade dock lite vid sidan om farleden så trots vraket kan mycket stora fartyg idag ta sig långt upp i floden.

 

The German ship Goslar was grounded in Paramaribo at war end to prevent bauxit from being shipped on the river. However the wreck ended up on the side of the fairway and is harmless to large ships that frequently use the river.

 

 

 

 

Här i Domburg samlas långseglare eftersom Paramaribo saknar angöringsmöjligheter för segelbåtar. De flesta seglare här är holländare eftersom Surinam fram till 1975 var en holländsk koloni (holländska Guyana) och befolkningen talar holländska. Men de flesta Surinameser talar bra engelska också så det känns härligt att kunna göra sig förstådd igen!

 

Septima till ankars utanför Domburg.

 

Septima at anchor in Domburg.

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi tog oss in med lokala bussen till Paramaribo för inklarering (ett intressant kapitel för sig då Surinam erfodrar visum med passfoto och särskild inbetalning av 40€/person (obs €, inte Surinamdollar, den egna valutan) på deras riksbank m m) och inhandling av stålwire och wirelås.

Masten är nu uppstagad med ett provisoriskt babordundervant draget runt styrbords spridare.

Familjens metallurg har genomfört en mindre haveriutredning och konstaterat spänningskorrosion i övergången mellan den klämda inpressade delen av wiren och den obearbetade delen. Inpressningen av ändstycket var dåligt gjord. Ändstycket är svagt böjt i sidled vilket resulterat i snedbelastning. De yttre kardelerna på den mest påkända sidan har oxiderade d.v.s gamla brottytor. Tiden, den höga kloridhalten och värmen här nere har sedan påskyndat korrosionsförloppet i 316-stålet (vanligt syrafast) som generellt sett är känsligt för spänningskorrosion. Metallurgen klättrade sedan upp till masttoppen och kontrollerade de övriga infästningarna som föreföll OK. Vi tror riggen håller tills vi skall masta av i samband med upptagningen inför orkansäsongen.

 

Det pressade ändstycket är böjt efter pressningen vilket medfört snedbelastning som resulterat i brott.

 

 

The terminal was bent when swaged resulting in uneven stress distribution and subsequent failure.

 

 

 

 

 

 

 

Metallurgen avnjuter välförtjänad "djogo" ( = 1 liter Parbo Bier) utanför Ritas Eethuis omgiven av traktens hundar.

 

 

The family metallurgist enjoying a "djogo" (= 1 liter of local beer) after having replaced the brooken shroud and concluded stress corrosion cracking as being the failure mechanism

 

 

 

 

 

Vi trivs väldigt bra här i Surinam och i Domburg. Surinam är ett verkligt mångkulturellt samhälle med vänliga människor. Vi ser många indier, maroons (ättlingar till de tidgare slavarna) kineser, amerindianer, holländare m. fl. Alla religioner finns representerade här.

Några långseglare har funnit tillvaron här så behaglig att de fastnat här. Sofie och Ed (holländskt par) som långseglat sedan 1995 kom hit för 4 år sedan. De såg alla tomma Pet-flaskor som skräpade på torget i byn och fick en idé: varför inte samla ihop dom i fisknät och göra en flytande ö av dom? Sagt och gjort! De, tillsammans med andra i byn som de värvade för saken, samlade 140 000 flaskor i ett antal nät till "korvar" som sammanfogades till en ö. Där bor de nu sedan 3 år med växter intill som rotat sig mellan flaskorna. Deras båt är förtöjd vid ön. Sofie och Ed hjälper nyanlända seglare tillrätta vid ankomsten. När vi anlände rodde Sofie fram till oss och informerade om praktiska detaljer samt överlämnade lite informationsmaterial om Surinam. Trevliga människor!

 

Sofie´s och Ed´s flytande ö uppbyggd av 140 000 Pet-flaskor. Det höga trädet är självsått och har vuxit till denna höjd på 3 år

 

Sofie and Ed built this floating island with 140 000 plastic bottles! The high tree grew to this height in 3 years.

 

 

 

 

 

 

 

Ett livligt familjeliv med lekande barn på torget i Domburg.

 

 

Active family life with children playing in the Domburg square.

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi gjorde en endagstur till Brownsberg med djungelvandring och bad i vattenfall.

 

 

We took a daytrip to Brownsberg with a jungle walk and a shower in a waterfall.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Afobaka-dammen, som dämmer upp Surinam River,ger elkraft till landets betydande Bauxit-industri. När Brokopondo-sjön då bildades fördrevs befolkningen i 25 byar från det 1500 kvadratkilometer stora sjöområdet.

 

When the Afobaka damm was built to provide power to the important bauxit industry the 1500 km2 large Brokopondo lake forced local people in 25 villages to move.

 

 

 

 

 

Om några dagar drar vi vidare mot Tobago!

 

Top