Karta

 Startsida

 S/Y Septima  Teman  Resebrev   Om oss  Kontakta oss  Länktips



 

 

 

 

 

Teman

Här skriver vi lite om våra tankar inom olika områden och berättar hur vi förbereder oss och hur vi avser tackla de situationer som vi kan föreställa oss kommer kunna inträffa.

Väderinformation

Även om vi förberett oss på att förhoppningsvis kunna hantera vilket busväder som helst så är det naturligtvis värdefullt att veta vad som komma skall om vi är ute till havs och kunna vidta åtgärder i tid eller att kunna planera när det t ex är lämpligt att lämna en trygg hamn. Vi försöker ha helkoll på väderläget hela tiden.

Väderinformationen inhämtar vi på i huvudsak fem sätt:

1. Lyssna på radion.

Bortom SMHI´s räckvidd är det framför allt BBC´s shipping forecast på 198 kHz som gäller. Rapporten rabblas fram snabbt så det gäller att vara på alerten när den kommer. Vi har en bandspelare med timer i radion (en Sangean ATS 818) så vi kan spela in rapporten utan att behöva tänka på att passa sändningen vilket visat sig värdefullt. Dessutom kan vi repetera rapporten om vi missat något. (Det är ju inte ovanligt under semesterseglingarna i Stockholms skärgård att man vaknat upp när meteorologen säger "Bottenhavet och Bottenviken..."!) En sak att tänka på är att spola tillbaka bandet efter rapporten för annars vet man inte vilken rapport man lyssnar på.
 

2. VHF-sändningar från kustradiostationer. Dessa stationer sänder regelbundet ut rapporter med vädervarningar.

3. Navtex.

Denna utmärkta apparat lagrar löpande rapporter i textformat på en display. Vi använder nu Furunos Navtexmottagare NX 300D och är mycket nöjda med den. Den är lätt att programmera och tydlig. Utöver väderinfo tar Navtexmottagare även emot navigationsvarningar mm. Navtex som sänder på LW 518 kHz kan tas emot långt ute till havs.
Navtexen är framför allt värdefull på nordsjön och i engelska farvatten.


4. Grib-filer som hämtas till en laptop och som visar vädersituationen inom ett visst område som man väljer ut. Grib-filer är kompakta och lämpar sig därför för nedladdning över satellittelefonen som har låg överföringshastighet. Informationen i Grib-filer beräknas av datorrobotar i USA och tillhandahålles av NOAA. Beräkningsresultaten presenteras som vindpilar vilka visar riktning och styrka. Även lufttrycken kan visas i det visningsprogram som erfodras för presentationen på datorskärmen.

Under vår långsegling till västindien 2007-2008 var dessa filer vår huvudsakliga väderinformationskälla. De är förbluffande säkra beträffande riktning trots att de skapas av en robot. De vindstyrkor som anges tyckte vi dock var i underkant.

I hamn med internetkontakt kan vi ta ned filerna med programmet Ugrib (via www.grib.us ). Den sparade filen med info upp till 7 dygn kan sedan tas fram vid lämpligt tillfälle och studeras i lugn och ro. Man måste naturligtvis ta de sista dagarnas info med stor nypa salt men de ger en viss antydan om kommande lågtryck m m  vilket t ex hjälpte oss att välja väg över havet.

Ute till havs hämtade vi då filerna med hjälp av Iridium satellittelefon. Denna gång hoppas vi också kunna använda vår nya kortvågsradio för att hämta ned gribfiler. Som leverantör av grib-filerna använde vi Saildocs som skickar ett robot-email från query@saildocs.com med filerna som bilaga.  Med saildocs kan man prenumerera på ett område och får då automatiskt vald information via ett email klockan 6 UTC varje morgon så länge subscription gäller. Det fordrar att man har en fungerande email ombord. Under förra långseglingen använde vi oss av Globalmarinenets ”iscribe”-service ( www.globalmarinenet.net ) Nu skall vi satsa på Sailmail eller Winlink via kortvågsradion och Pactormodem.

 

5. Vädersidor på Internet kan vi utnyttja när vi är i hamn och får tillgång till Internetcaféer eller wifi hotspots. Det finns en uppsjö olika vädersiter så det är bara att välja och vraka och ta den man trivs bäst med. Vi har listat några under fliken ”Länktips”.

I västindien tittade vi mest på www.windguru.cz . Den visar vind och vågor 5 dygn framåt.

Top
 

Sjökort

På en så lång segling som vi planerar skulle en samling av papperssjökort bli mycket dyr, utrummeskrävande och svårhanterlig. Vi satsar därför istället på följande lösning:

  • Översiktskort i skala 1:400000 eller större (upp till 1:3500000)
  • Imrays plastbelagda översiktskort i varierande skalor mellan 1:75000 och 1:300000 för Europeiska farvatten och atlantöarna. Dessa kort har även detaljer på angöringsområden så man klarar sig långt med enbart dessa.
  • Digitala Blue-chart kort till Garmins GPS-plotter.
    Vi använde under hela Västindienseglingen en Garmin 298 och den fungerade bra hela tiden så vi fortsätter med den även på Septima. Den har dessutom grafisk ekolodsfunktion vilket är guld värt i vissa lägen. Vi är mycket nöjda med den.

Som komplement till sjökorten är pilot-böckerna ovärderliga.

Top

 

Självstyrning

Vid en långsegling med liten besättning är en av de viktigaste utrustningsdetaljerna ombord en tillförlitlig självstyrningsanordning.

Det finns två alternativa sätt att lösa detta på:

-ett mekaniskt vindroder

eller

-en elektromekanisk autopilot
 

Vindroder finns i ett flertal olika konstruktioner. På vår OE 32 HULDA  använde vi ett av typen Sailomat 601.
Ett vindroder fungerar så att signalen från en vindflöjel vid en kursavvikelse påverkar t ex en separat åra som svänger ut åt sidan. Från åran leder linor som är kopplade till båtens rorkult så att denna dras åt det håll som för tillbaka båten på rätt kurs. Fiffigt! Och det fungerar förbluffande väl på många båtar. Men platskrävande och inte alltid möjligt att montera på båtens akterspegel.

På Septima har vi tyvärr inte funnit det möjligt att montera ett vindroder eftersom vi har så mycket annat som skall fungera i aktern (solpaneler, badplattform, jolledävert mm) så vi får klara oss med en autopilotlösning.

När vi köpte Septima fick vi med en autopilot av märket Autohelm ST6000, typ1. Denna är i svagaste laget för en så stor båt som Septima (ca 11 ton) så vi har nu installerat en hydraulisk autopilot (Nexus) som är nästan dubbelt så stark. Den gamla Autohelm-piloten stoppar vi undan som en reservenhet. Det skall bli mycket intressant att erfara hur god nattsömn vi kommer att få under överseglingar när autopiloten skall göra sitt jobb under våra kojer. Vindrodret hade den underbara fördelen att vara tyst!

Top
 

Rigg

Septima är masthead-riggad vilket innebär att förstaget går ända upp till masttoppen. Fördelar med denna rigg är att den inte behöver några backstag vilket underlättar vid läns och slör och vidare att den är enkel och stark vilket är skönt ute på havet.

Vi har kompletterat riggen med ett kutterstag som är infäst i masten 80 cm under masttoppen och i däcket 1,25 m bakom förstagets fäste. Däcksfästet sitter en bit in över ankarboxen varför en kraftig rostfri vinklad stålkonstruktion tillverkats som fördelar dragkrafterna dels ned till ankarboxens skott och dels ut över en större däcksyta. Infästningen i masten är så nära toppen att vi inte behöver komplettera med några backstag enligt Seldéns anvisningar. Med detta arrangemang får vi en enkel rigg men många möjligheter att anpassa segelsättningen till både hårda och lätta vindar.

Akterstaget har försetts med isolatorer så att det kan utnyttjas som antenn för kortvågsradion.

Top
 

Segel

Vilken segelgarderob tar man med sig på en långsegling? Så många som utrymmet i båten medger är det enklaste svaret. Riktigt så enkelt är det dock sällan.

Med rullsegel blir emellertid denna frågeställning ganska enkel eftersom platsbehovet för segelsäckar inne i båten till stor del bortfaller.

Våra rullsegel är genuan, kutterfocken och storseglet.

För hårt väder har vi förberett oss med ett trysail på 9,5 m2 som kan hissas i mastprofilens ränna bredvid rullsegelintaget. Med detta lösfotade segel och en delvis inrullad kutterfock räknar vi med att kunna hantera båten i busväder. Vårt trysail kan i nödfall också tjäna som reservsegel om storseglet skulle gå sönder.

Utöver dessa tar vi med en genacker eftersom vi planerar att segla över ekvatorn och då passera lättvindsbälten (t o m stiltjebälten) där varje vindpust måste utnyttjas. Vi stuvar genackern bakom ryggstödet på babords salongssoffa.

Ett litet segel till följer med oss och det är ett ankarsegel. Det är en liten triangel som vi sätter upp på akterstaget när vi ligger på svaj. Denna snibb minskar båtens svängningar och därmed påkänningarna på ankaret. Vårt ankarsegel är en modifierad stormfock från vår Havsfidra som vi hade för flera år sedan.

Top
 

Strömförsörjning

Med alla navigationsinstrument, radio, kommunikationsutrustning, kylskåp mm är dagens segelbåtar relativt stora strömslukare.
Septima är inget undantag så vi måste förse oss med vettiga lösningar på hur batteribanken skall fyllas med amperetimmar.
För att känna batteriernas aktuella tillstånd tycker vi att endast en voltmeter är för okänslig så vi har rustat oss med en "tankmätare"  vilken förutom spänningen på förbrukarbatterierna även visar hur många Ah som finns kvar i batteriet och även hur mycket ström som förbrukas eller laddas för tillfället.
Denna mätare är mycket värdefull. Inte minst är möjligheten att se hur mycket ström som varje apparat förbrukar värdefull eftersom det ökar medvetenheten om vart amperetimmarna tar vägen och även möjligheten att se om någon strömtjuv är inkopplad i onödan.

Vi fyller på batteribanken på flera sätt:

  • motorns generator (50 A). Vi hade ursprungligen 110A-generator av märket Prestolite (orginal vid leverans av Solé Mini 62) men den var opålitlig och gav oss en hel del problem så vi valde att gå ned till en standard 50A generator som Mitsubishimotorerna använder sig av. Vi får se hur länge den håller. Än så länge laddar den bra.
  • solceller (2st á 55W=110W)
  • vindgenerator. Vi skaffade en Air Breeze som upgavs vara tyst och effektiv. När vi gick genom ovädren vid ekvatorn gav den dock upp. Vi var olyckliga men lyckades få igång den efter att ha plockat ned den i småbitar och lyckats sätta ihop den igen. Den har en inbyggd regulator som kan ställa till problem.
    Den har inte laddat så mycket som utlovats och eftersom den dessutom för ett ordentligt oväsen (den är inte alls så tyst som reklamen utlovar) har vi nu bytt ut den mot en Aerogen 6. Vi är jättenöjda med förändringen. Den hörs knappt (viktigt tycker vi) och den ger ordentligt med stöm.
  • landström när vi ligger i hamn med tillgång till 220V.

För att reducera strömförbrukningen använder vi LED på flera ställen.


Top
 

Böcker

Skönlitteratur:
Vi tar med oss så många vi får plats med! I hamnar och vikar kommer vi att kunna förnya oss genom att byta böcker med andra seglare (ett trevligt inslag i seglarlivet).
Dessutom skall vi ta med oss talböcker att lyssna på under nattpassen.

Pilots som vi tar med oss:

Atlantic Pilot Charts sammanställda av J. Clarke. Denna samling av ström- och vindkartor täcker Norra och Södra Atlanten samt Caribbean och Medelhavet och visar huvudsakliga riktningar och styrkor månadsvis.

Reeds Nautical Almanac 2010.
Bibeln vid segling längs Europas kuster med uppgifter om hamnar, tidvatten mm. Nödvändig.

North Biscay av Mike and Gill Barron (Imray)

Atlantic Spain and Portugal av M. Walker och A. Hammick (Imray).

Atlantic Islands av A. Hammick (Imray) beskriver Azorerna, Madeira, Kanarieöarna och Cap Verde.

Guide to Venezuela and Bonaire av Chris Doyle

The Panama Cruising Guide av Eric Bauhaus

Cruising Ports the Central American Route av Pat Rains

Cuba a Cruising Guide av Nigel Calder
 

Handböcker i vårt bibliotek:

Lonely Planet, South America on a shoestring

The Atlantic Crossing Guide av R. Allen och A. Hammick.

World Cruising Handbook, J Cornell

Boatowners Mechanical and Electrical Manual, Nigel Calder

Storm Tactics, Lin & Larry Pardey

Offshore Sailing, 200 essential passagemaking tips, Bill Seiffert

Jourläkarboken, Per & Astrid Björgell

Handbok för långseglare, C-E Tovås

Top
 

Nödsituation

Det finns många möjligheter att måla upp skräckscenarios kring tänkbara katastrofsituationer såsom

  • Kollision
  • Man över bord
  • Sjukdom
  • Rigghaveri
  • Grundstötning
  • Hårt väder
  • mm

Vi försöker att inte avskräckas av dessa utan rustar oss så gott vi kan genom att tänka igenom en handlingsplan för respektive situation och ta med lämplig utrustning för att hantera det uppkomna läget.

Nödutrustning vid behov av att kunna lämna båten är

  • livflotten
    Vi har en 6-mans Autoflug Alk 2000 som ligger i container på däcket.
  • grab-bag
    En behållare (vattentät) med nödutrustning som vi snabbt skall kunna ta med oss om vi tvingas lämna båten. Denna innehåller EPIRB (sändare av nödsignal med GPS-position till flygplan och satelliter), handburen VHF, satellittelefon, hand-GPS, passkopior, kreditkort, jordnötter, fiskedon mm
  • nödsignaler (raketer, bloss)
  • vattenbehållare
  • kläder i vattentät bag

För sjukdomssituation avser vi medföra en uppsättning mediciner (loggboksförda) och förbandsmateriel. Vi kan söka rådgivning genom att ringa någon läkare med satellittelefonen.

Vid ett rigghaveri kan vi behöva kapa löst hängande rigg med en kraftig bultsax.

För att kalla på hjälp har vi VHF som är användbar nära land eller om ett handelsfartyg (som förhoppningsvis lyssnar på kanal 16) finns i närheten. Med kortvågsradion kan vi eventuellt få iväg ett nödanrop som uppfattas någonstans i världen. Bäst framgång med nödanrop får vi nog om vi ringer sjöräddningen med vår Iridium satellittelefon.
 

Top

 

Ankring

När vi köpte Septima satt ett CQR-ankare i fören. Vi använde detta sommaren 2009 med varierad framgång. Det kan ta lång tid innan man får fäste i botten med ett CQR-ankare. Tidigare har vi haft en del dåliga erfarenheter med denna typ så inför vår långsegling vill vi satsa på en bättre lösning. Vad skall man då välja?? Ett ankare med en rörlig led som CQR kan ha svårt att få grepp i botten igen om det ryckts loss efter en vindkantring

På Hulda använde vi ett Bruceankare. Det fungerade oftast bra men ibland ville det lägga sig på sidan och greppet blev då osäkert.

De nya spadformade ankartyperna som Rocna och Spade förefaller var bättre på att få grepp även efter att ha ryckts upp efter en vindkantring. Rapporter från erfarna långseglare pekar på bättre förmåga att få fäste och ankring kan ske med kortare kätting utan att äventyra säkerheten. Nackdelen med dessa är dels priset och dels att de inte passar lika bra som vårt CQR på rullen i fören på Septima.

Vår lösning blev att själv tillverka ett spad-ankare med egen design som anpassats till fören. Med 17 kg rostfritt stål och 10 kg bly hade vi ett tag ett 27-kg spadankare som passade på ankarrullen utan att sticka ut för långt. Efter ett antal draggningar konstaterade vi dock att egendesignen inte höll måttet (för mycket bly gjorde att det tippade på fel sätt). Vi sänkte ankaret på djupt vatten utanför Union Island och köpte ett 20 kg Bruceankare som ger bra grepp.

Vi har också ett Spadeankare med som reserv. Det passar dåligt på rullen i fören med det är ett förträffligt ankare och skulle vara bra som huvudankare om det passat bättre i fören.

En uppenbarligen viktig detalj vid tandemankring (två ankare ca 10 m efter varandra i hårt väder) är att fästpunkten i framkanten på ankaret som är närmast båten (huvudankaret) skall sitta lågt. Om extraankaret fästs i det hål (ring) som normalt sitter upptill på t ex Bruce eller CQR (för triplinan) blir dragriktningen fel och huvudankaret kan brytas upp och släppa greppet i botten.

Top

Solskydd

I de varma trakter där vi avser att segla behöver vi skydda oss mot den obarmhärtiga solen. Både när vi seglar och när vi ligger stilla.

På vår HR 382 förhindrar storskotet att vi kan täcka sittbrunnen helt med en s k bimini under segling. Den bimini-variant som Hallberg-Rassy kan tillhandahålla tyckte vi hade en del svagheter. I nedfällt läge vill vi att ställningen inkräktar så lite som möjligt på värdefullt däcksutrymme. och ansluter bra till både vindrutan och livflotten. Claes bockade till några 22 mm rör och anskaffade rostfria fästelement så att vi fick en ställning som ansluter bra till vindrutans form i nedfällt läge men ändå ger att bra solskydd uppmonterat under segling. Båtskräddarn hjälpte oss att sy skyddet i beige stamoidväv (helt tät mot solstrålar) samt ett fodral som vi kan skydda hela paketet när det ligger nedfällt framför vindrutan.

Vi har seglat med biminin uppe under långa seglatser och den är mycket värdefull när solen skiner som mest.

I hamn vill vi kunna skydda oss mot solen även på akterdäcket och har nu kompletterat med ett soltak som vi spänner upp över bommen och två linor från akterbågen fram till toppvanten. Detta kan naturligtvis bara sättas upp när vi ligger stilla och vinden är måttlig men det är ju förhållanden som råder långa perioder under en långsegling.

 

 

 

 

Top